Jag har en otrolig förmåga att förälska mig i andras hundar. Det räcker med ett kort möte, en liten glimt av en karaktär så faller jag. Men det är något speciellt med de hundar man följer en längre tid såklart. Virpi är den hunden. Kopplingen är det närmaste man kan komma familj utan blodsband. Min norska familj.

Bara tanken av denna livsglada Engelska Setter får mig på bra humör. Nästan otroligt att det dröjde först till nu innan jag fick se henne i sitt rätta element. Helt vid pensionsåldern. Men denna turen handlade inte bara om Virpi, att gå på jakt tillsammans med några av de mest fantastiska människorna jag vet i en kuliss som Senja erbjuder är recept för oförglömliga minnen.

Det är ingen överdrift att säga att turen är brant och krävande, innan vi ens kommit oss upp till området vi skulle jaga hade nog alla blodsmak i munnen. Sen var det Virpi-show. Ålder är bara en siffra det är klart, hennes vilja överträffar det mesta.

Stein och Virpi vid svenskens fjällbjörkbål. Bara ett samtal upp en backe med dessa gav mig så mycket lärdom. Exakt vad en sån här tur handlar om. Som en svamp försöka ta med sig av områdets historia, och värdesätta visdomen som sitter i fjället och kepsen.

Virpi bjöd upp till kamp och levererade. Oslagbart att se hennes blick de gånger vi inte levererade tillbaka. Självklart fick hon åka första klass ner från fjället. Ingen jobbade i närheten så hårt som denna tuffa dam.

En lyckad tur behöver nödvändigtvis inte komma med fångst, men det gjorde denna. Tack och lov för Virpi! Men framförallt var detta en tur tillsammans med nära vänner och familj i en miljö som är så vacker att varken ord eller bilder kan göra rättvisa. Tack för turen!

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *