Det är inte vanligt att jag tar alla tre hundar på träningstur själv. Gamle Mansi har ju inte direkt samma tempo i kroppen som Tjukken och Enya. Plus att hon precis närsomhelst kan bestämma sig för att hon har tränat klart. Men ibland så måste man bara lägga upp en tur efter hennes förutsättningar av

Jag använder sällan nacklinor så jag ser med en gång när tempot blir för högt för nån av de. Starten av turen är ca 30 minuter uppför och helt perfekt för att gå lugnt och stilla i starten. Men vi hann inte ens upp på toppen av fjället innan vädret vände plötsligt. Från blå himmel och sol till snöstorm på några minuter. Jag har en tendens att fastna i ögonblicket för det är bara så fint att se tre hundar springa tyst tillsammans framför sig så jag missade denna väderomväxling. Var helt övertygad att den minskade sikten berodde på imma på solglasögonen.

När vi tog paus för att dricka insåg jag att vi ser inte ens våra egna spår tillbaka. Visst att vi går i ett område vi är gott känt, plus att jag alltid har gps med, men här tog jag beslutet att vi skulle gå tillbaka till bilen istället för att blint samla timmar i träningsdagboken. Två timmar istället för tre är gott nog när man kommer sig säkert hem.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *